Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINGOALLA 309
Så växla för Erland dag och nalt. Om dagen
menar han, att han drömt en gräslig dröm, om
natten menar han, att hans dagar äro vansinnets
och Helenas, blott nätterna äro sällhetens och
Singoallas — intill dess han en natt — den sista
nattvandringen — då Sorgbarn tror sig som vanligt
hafva honom i sin mystiska makt, medveten
följer »den lille pilgrimen» och smädar honom
såsom »ett afskum från helvetet». Erland bjuder
Sorgbarn visa honom vägen till sin moder; — att
utgjuta hennes och hans blod vore ett heligt verk.
Men ville han blott visa Erland vägen till Singoalla,
skulle han själf skonas. Dock, Sorgbarn besluter
att offra sig själf för modern. Assim hade sagt,
att en dolkstöt ej gjorde mycket ondt.
»Du må släpa mig hvart du vill» — heter det i
första versionen — »och du må döda mig, men rätta
vägen visar jag dig icke.» — — —
»Stöt så, att det icke svider mycket, o fader,» bad
Sorgbarn.
»Fader!» upprepade riddaren. »Hvarifrån hämtade
du denna lögn? Tro ej, att du med falska smeknamn
kufvar ett hjärta, väpnadt med raseri och förtviflan.
Farväl, Sorgbarn, farväl lille pilgrim från helvetet!»
Riddaren stötte jaktknifven i Sorgbarns bröst. Gossen
dignade ned och var död.
Efter skildringen af denna missgärning, som
för öfrigt framställes olika i de olika upplagorna,
skilja sig texterna betydligt.
Det ursprungliga slutet är följande:
Assim har, för att göra sin härskarinna Singoalla
lycklig äfven om dagen, smugit sig ned i slottet och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
