Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 CO
VIKTOR RYDBERG
bjuda aftonsolen, bilden af vår sjunkande lefnadssol,
farväl med hymner om återuppståndelsens hopp». Han
väger icke sin egen andel i sitt lifs mörka öden, ty
han äger »ingen benägenhet att köpslå, pruta och
dag-tinga om skuld och vedergällning, men han tänker på
försoningens symbol».
I ett slutkapitel skildras, huru sent omsider den
gamle vördade gudsmannen Erland mottager besök af en
ung man från främmande land, »en indisk prästmans
unge son, invigd till ’riddare af det grusade templet’,
förtrogen med öster- och västerlandets visdom och ägare af
store skatter».
Och gamle Erland, där han sitter på insjöns strand,
finner tröst i sin kära bok: »Om hvilan i Gud».»
Detta slut, så stämningsrikt och mildt
harmoniskt som det än är, synes dock, såsom ofvan
är antydt, icke knyta sig så väl till diktens
föregående utveckling som det ursprungliga. I synnerhet
förefaller det sista kapitlet något löst vidhäftadt;
den unge Erlands återkomst såsom indisk
vishetspräst verkar mera djärft fantastiskt och osannolikt
än allt det föregående.
Singoalla är, som redan framhållits, mindre
tendensdikt än något annat af Viktor Rydbergs
prosaverk. Dock läggas i pater Henriks mun
åtskilliga uttalanden, som uppenbara författarens
dåtida tankar i lifvets högsta ting.
»Med en halft hviskande röst talade patern om
andens herravälde öfver materien, om det osynliga ordets
makt öfver seniga armar, öfver trotsiga sinnen, öfver
furstar och herrar, öfver alla världens härar, vore de
ock oräkneliga som^ hafvets sand. En stor byggnad upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
