Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINGOALLA 407
mottogs då med värme af kritiken (C. R. Nyblom),
men har kanske först allmännare uppskattats i
senare år.
Jag nämnde, huru kär Rydberg höll denna
sin diktnings ungdomsskapelse. Ingen af hans
prosadikter stod hans hjärta så nära som Singoalla.
Härom vittna Here bref från olika tider af hans
lif till hans danske vän och öfversättare
Borchsenius, som år 1875 ifrågasatt Singoallas tolkning
till danskan, dit den för öfrigt Rydberg ovetande
redan 1866 blifvit öfversatt och utgifven från ett
litet obskyrt Helsingörsförlag i suddtryck på grått
papper. Det var då den danska realismens glanstid,
och Rydberg skref (22 december 1875):
»Tag dig till vara för Singoalla. Hela hennes väsen
är så främmande för den danska litteraturen, att den
stackars lilla, som är mitt älsklingsbarn, skulle råka ut
för löje, om hon visade sig i Köpenhamn. Hon är,
tycker jag själf, så ohejdadt och på fullt allvar
romantisk, att man ej skall fördraga det, och hon skall synas
uppskrufvad och patetisk därför att hon icke rör sig i
den bundna stilen, som bättre passat henne, emedan den
bättre dolt hennes svagheter. Men om du tror, att det
i Danmark finnas tjugu bildade människor som kunna
hålla af henne med hennes fel, så finns det intet af mina
barn, som jag så innerligt lade i dina armar som just
Singoalla.»
Aret efter — i augusti 1876 — skrifver lian:
»Längre fram på hösten skall jag sända dig en då
utkommande tredje upplaga af Singoalla, så att du en
gång får göra bekantskap med detta mitt älsklingsbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
