Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-i 16
VIKTOR RYDBERG
ålder, fäster belt naturligt sina sympatier vid de
tragiske kämparne för den förföljda saken och lider
af att se det goda, som denna burit i sitt sköte,
gå under. Historikern kan visserligen säga, att när
en kultur lefvat ut, så är det nödvändigt, att den
lämnar plats för en ny. En dylik växling vinnes
icke utan offer, och »die Weltgeschichte ist das
Weltgericht».
Men skalden kan ick-e utan vemod se ädla
individer och deras upphöjda tankar och syften
kufvas under tyngden af en brutal motståndares
segervagn — låt vara, att denne förer utvecklingen
i ett afseende framåt. För skalden är det
mänsk-liga det högsta, och han kan icke trösta sig .med
den historiske optimistens tröst, »att allt som sker
är till det bästa».
Häri ligger ingen brist på historiskt sinne eller
på känsla för den historiska utvecklingen. Ty
utvecklingens lagar i all ära, men när den nya idén
för sin seger kräfver kufvandet af höga
bildnings-och frihetsideal — de där efter ett årtusendes
slummer ater en gång skola kallas till lif, så kan
betraktaren icke underlåta att med sina sympatier
följa det gamla, som i sin tragiska undergång
kring-gjutes af skönhetens skimmer. Och i den ramlade
antikens ruiner fann Rydberg dessutom vapen för
den nya tidens strid. Slutorden lyda: »Den sak
för hvilken den siste Athenaren stred förtviflans
strid: den politiska, religiösa och vetenskapliga
frihetens sak — kämpar ännu, men icke längre
förtvifladt, utan med segervisshet.»
Till belysning af Rydbergs uppfattning i senare
tid af de brytningar han här skildrat i romanens
J O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
