Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-i 16
VIKTOR RYDBERG
i dess sympati för individer af släktet Canis, inom
hvilket skalden året efter vann en trofast vän *.
* Dikten lyder:
Öfver Alleghanys toppar skrider månen upp i blod,
skiner som en fjärran skogsbrand öfver kullar, stepp och flod.
Tyst är natten, jaguaren smygande kring slätten går,
och gazellen slumrar stilla i palmettoskogens snår.
Där Missouri silfverskummig brusar mellan klippor fram
hvilar i bananers skugga siste krigarn af sin stam,
hvilar käcke Mohikanen, där han, fälld af Yankeens lod,
återgaf åt fosterjorden siste sonens hjälteblod.
Länge sol och regn ha blekat kämpens ben på ödslig strand,
men den tunge tomahawken glimmar än i knuten hand.
I de tomma ögongropar mången natt stänkt daggens tår, *
men kring Mohikanens läger trogen skiltvakt ännu går.
Nyss från enslig jakt han vände åter till sitt kära mål,
krafsar benen upp ur sanden, slickar hvitnad hufvudskål,
tjuter — och kring öde nejden, som ett hotfullt förebud,
doft ur skogens barm besvaradt, tränger nu hans klagoljud.
Ensligt blockhus står i skogen, hvita mänskor bo däri,
mannen vaknar, hustrun ryser, barnen höja fruktans skri,
hustrun hjsder, mannen förer brandyflaskan till sin mund,
svär en ed på likbebådarn, varulfven i midnattstund.
Och af röde männer tågar skyggt förbi ett fridlöst band,
som för lumpna dollars sålde grafvarne i fädrens land.
»Hör! Vårt släktes öde klagar. Tdl fördärf-är dömd vår ätt.»
Och med lösta tyglar jagar horden öfver månlyst slätt.
Månen sjunker, öfver bergen blickar rosig morgon fram,
ur palmettoskogen klingar fågelsång från hvarje stam,
jaguaren till sin klyfta återvändt, gazellens små
dansa med sin mor till källan, morgonsval och spegelblå.
Men där vattenfallet fradgar, solbeglänst vid klippig strand,
glimmar ännu tomahawken i förmultnad kämpehand.
I de tomma ögongropar lyser morgondaggens tår,
och kring Mohikanens läger trogen skiltvakt ännu går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
