Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-i 16
VIKTOR RYDBERG
I hufvudsak är detta poem en vildromantisk
skildring af korsarkvnnet, ett utslag af den
röfvar-romantikens ystra frihetsträngtan, som tidigt tjusat
Rydberg, dock med tillsats af något
Byroniskt-Sommeliuskt i tonen. I enstaka strofer skönjes
något af ett oroligt sinnes bikt, ett sinne som
trängtar bort »från lumpen människoskara» liksom
hjälten i Trelawnys ofvan nämnda roman.
Men i Flora har dikten ej blott formellt
förskönats, utan ock andligen fördjupats och därtill
fått flere rent personliga drag.
Redan maningen:
»Seglen upp! Ur slafvars vimmel .
där vi själfva slafvar voro,
bröder, ut att frihet andas
på den vida ocean!
Molnens oro har en himmel;
våra sinnens vilda oro,
som ej vet hvar målet randas,
fick ett haf till vädjoban»
■N
ger bestämdare uttryck af att korsaren vill uf från
samfundslifvets slafveri och betonar starkare den
sinnesoro, som i omarbetningen framträder som
bufvudstämningen. *
* Den ursprungliga strofen löd:
»Seglen upp! Från världars vimmel,
från en lumpen mänskoskara
styr jag ut att frihet andas
på min salta ocean.
Fri som molnet på sin himmel
vill kring stormfylld rymd jag fara
hän mot land, som fjärran randas
på min stolta vädjoban».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
