- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Förra delen /
461

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMSLYRIK 1 855—1863 4G1

Den nästa Floradikten, Två i sadeln, är af
erotisk art och dock närsläktad med den förra.
Skalden ikläder sig en biltog rofriddares skepelse, som
stormande ilar fram på den eldige springaren med
sin älskade vid sin famn, för att bjuda henne ett
hem och en brudbädd i det mystiska slottet.
Präktigt återger den anapestiska metern ryttartakten:

»Ar det trånande stjärnors återsken
eller skimmer af anande kärleks fröjd,
är det trotsande harm eller skuggor allen’
ifrån jagande molnen i himmelens höjd,

spillror, som den dit förvisade »Robinson Crusoe» hade
uppplockat från sin sönderslagna farkost och lagt där på stranden.

Så snart jag fick veta delta, tog jag för gifvet, att det
öga, som upptäckt detta kaperi, måste tillhöra den, som känner
hvarje smygvrå på vår litteraturs kust, där en kapare kan lägga
till och oförmärkt taga andras gods om bord. Jag tänkte på
Birger Schöldströms öga och låter icke taga mig ur den tron,
att det var du, som stack ditt långskepp ut i sjön och
nödgade •»Östersjöns konung-» stryka segel och återlämna hvad
han knipit. Tack för det!

Men nu en upplysning till saken! »Östersjöns konung»
hade visserligen kapat, men icke på kusten af »Flora», till
hvilken väl icke ens den nidskaste småtjuf vänder sig i hopp
att finna något tagvärdl, utan ban hade verkligen gjorl sitt
byte på öppna sjön, i det han anhöll min »Fribytare på
Östersjön» och knep poemet där alldeles ordagrant, med det
undantag, att han på ett ställe insatte det smakfulla utropet
»o hulda!» i stället för det ursprungliga »kamrater!». Min
sjungande fribytare talar nämligen till kamraterna ombord,
medan »Östersjöns konung» förmodligen klinkar sin
annekterade ingifvelse vid gitarren för någon khuld» Östersjödroltning.
Alla de öfriga skiljaktigheterna mellan stycket i »Flora» och
versionen i Trolles roman härleda sig från mig själf, i det
jag omarbetade romansen i »Fribytaren» till det skick, hvari
han uppträder uti »Flora». En tredje omarbetning — ty det
där poemet har envist fastbållil sig i mina tankar och ropat
att få sin ordentliga utveckling — har jag under namnel »Oro»
offentliggjort i senaste »Svea», såsom du säkerligen redan sett.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:11:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free