Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLYRIK 1866 -1803
Lik en husvill ande, som boning plötsligt
fått i stenen formad af konstnärns mejsel,
utan makt, trots känslornas eld, att röra
lemmarnes marmor,
så jag var. Du gick, men ur barmens fångsel
i en suck befriad min själ dig följde,
och ännu, osynlig, i namnlös trånad
sträcker han famnen.
Hvar du är, o älskade, dig till mötes
dricker evigt törstande ur din skönhets
källa ack, ej svalka, men hopplös kärleks
tärande lågor;
dricker girigt dödande giftets nektar
till dess sista skimret af ungdomspurpurn
bleknat, kraften domnat och lifvets flamma
slocknat i natten.
Kärleken som en otillfredsställd trängtan, ett
kval snarare än en vällust är vid denna tid den
Rydbergska diktens ämne, när den någon gång,
fast sällan, närmar sig erotiken.
»Stum min kärlek föddes, dess dolda lågor
sjuda våldsamt, vill sig en krater spränga,
vill, men kan ej gjuta i ord sin lavas
sjudande strömmar»
heter det i ett litet poem: Stum kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
