Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5
VIKTOR RYDBERG
skimmer spred sig öfver det bleka ansiktet. Ännu
på sitt yttersta dikterade Carl Simon Warburg i
feberyrseln ord af den varmaste hängifvenhet och
beundran för sin snillrike meningsfrände.
Omedelbart efter vännens begrafning hade
Rydberg en ytterligt stark hallucination, hvarunder den
döde uppenbarade sig för honom. Rydberg berörde
denna syn många år därefter i sina föreläsningar
såsom en egendomlig erfarenhet från det omedvetna
själslifvets område*.
* Rörande denna hallucination har B. Schöldström efter
Rydbergs egen berättelse nedskrifvit och meddelat mig
följande skildring:
Dagen var disig och kulen, och Rydberg kände sig både
trött och frusen, när han återkommit från kyrkogården; i stället
för att äta middag, begaf han sig direkt hem till sin bostad.
Scenen för hvad som nu tilldrog sig bör, på det man
tydligare må sätta sig in i situationen, närmare beskrifvas.
Strax till höger, när man genom förstugudörren inkommit i det
yttre rummet i Rydbergs duplelt, fanns, vid långväggen, en
soffa; till vänster om dörren, vid kortväggen, befann sig en
chiffonier, hvarpå stod en antik Venusbild i gips. Då Rydberg
lagt sig på soffan, med hufvudet vändt mot dörren, hade han
anblicken af denna chiffonier rakt i ögonen. Vid den andra
långväggen, mot gatan, stod ett skrifbord, och midt på golfvet,
mellan skrifbordet och soffan, var en gungstol placerad.
Då Rydberg nu hemkom, hade redan skymningen fallit,
och han tände därför den på skrifbordet stående lampan.
Han beslöt att, trött som han var, en stund lägga sig till hvila.
Han skrufvade ned lampan något, så att ljuset ej blef så
starkt, och lade sig därefter ned på soffan. Just då sömnen
höll på att komma, spratt han yrvaken till vid att det tog i
nyckeln till dörren; denna öppnades, och Rydberg såg sin
nyss jordfäste vän inträda. Han såg, huru denne knäppte
upp ytterrocken och slängde snibbarne af en tjock röd
ylle-ami, den han alltid hade om halsen, åt sidorna. Han nickade
åt Rydberg, gick fram i rummet, satte sig i gungstolen och
började tala. I första ögonblicket reflekterade Rydberg icke
öfver detta inträde, men i nästa föll honom naturligtvis i tanken:
min vän är ju död . .. jag har ju nyss följt hans stoft till
grafven . .. och nu sitter han här ... Gungstolen var emellertid
så ställd, att för att se den från det liggande läge, hvari Ryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
