Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORGSUMGÄNGET
13
Jämte Carl Simon Warburg — ofta som tredje
man i deras samtal — var Carl Herslow Rydbergs
nära umgängesvän dessa år, och efter den
förstnämndes död fortsatte de öfverlefvande på tu man
hand sitt förtroliga umgänge. Under den tid Herslow
bodde i Göteborg (oktober 1862—juni 1866) träffades
de nästan dagligen och företogo stundom under
vår-oeh sommarmånaderna långa promenader till sent
på natten eller rättare tidigt på morgonen i lifligt
samspråk; vid sådana tillfällen kom Rydbergs inre
personlighet mest omedelbart fram. Ej sällan hände
det då, att de båda »magistrarne» hamnade ute på
ett litet snyggt sjökaptensvärdshus i Majorna,
hvilket Rydberg favoriserade, för att vid den enkla
väl-fägnaden af russin och mandel och rhenskt vin
fortsätta sina debatter.
Ett sällskap af afgjordt uppsluppen art, hvilket
Viktor Rydberg under 1860-talets midt plägade
besöka, var Vargklyftan — egentligen mera en munter
klubb än ett litterärt gille —där Jonas
Philips-sons glada visor, Leij ön sköld-Oxenstiernas
berg befann sig, måste han vända hufvudet; men då han
skulle göra denna vändning, befanns detta vara omöjligt —
stelkramp är ju ock, såsom de, hvilka sysslat med
undersökning af dylika fenomen, väl veta, vanlig vid visioner af
detta slag. Midt framför sig kunde Rydberg se, men ej åt
sidorna. Han låg med alldeles öppna ögon och iakttog
tydligen den å chiffonieren befintliga hvita Venusbilden, hvarpå
en ljusreflex från lampan föll. Under tiden hörde han, huru
gungstolens medar gingo och huru den däri sittande talade,
talade sublima ord, hvilkas innebörd dock föll den lyssnande
ur minnet. Huru länge denna vision egentligen varade, kunde
Rydberg sedan ej noggrant bestämma, ty han hade icke
iakttagit tiden, när han lade sig på soffan, men dess förlopp
beräknade han till tio minuter à en kvart.
Plötsligt var det liksom ljuset i lampan flammat upp till
starkare sken, och i ett nu löst ur stelkrampens fjättrar sprang
Rydberg upp och såg sig omkring Han var ensam i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
