Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5
VIKTOR RYDBERG
hans kind, sugit hans lifskraft, är han då ändtligen —
lika klok som barnet var. Lika klok, men mycket, mycket
fattigare. Har forskningen gifvit honom någon visshet,
är det den om all mänsklig kunskaps fåfänglighet, en
visshet som han köpt med afsägelsen af lifvets alla
njutningar och med förlusten sin tro.
Har du eller jag, min läsare, gjort en liknande
erfarenhet, så hvad återstår oss? Hafva vi ägt Fausts
glödande kunskapsbegär och skönhetstrånande inbillning
för att finna deras fordringar omöjliga att uppfylla, hafva
• vi ägt hans kraft att njuta all jordens högsta lust, men
låtit henne obegagnad försina under sträfvandet efter den
sanning, som aldrig låter vinna sig, äro således både
våra andliga och våra sinnliga drifter gäckade, när vi
med lefnadsvägens höjdpunkt bakom oss börja stiga ned
. mot det tysta djupet — hvad är oss då öfrigt?
Skola vi, beröfvade allt, tro, vetande, sinnesfröjd,
tillgripa själfmordet, det hastigt afgörande, eller, för
anständighetens skull, det långsamma själfmord, som består
uti att tömma den förtviflans kalk, hvarje dröjande dag
räcker oss?
Nej, sacrebleul det återstår en annan utväg: alt
laga skadan, så godt ske kan. Ut i förströelsernas virfvel
att dränka där vår sanningsträngtan! Tömmom lustans
bägare vid Orcus’ rand, innan vi störta ned till
skuggorna att där håna författaren till lifvets farce!
Dock, huru ömkligt äfven detta att njuta med
slap-pade lifsandar, att tungfotadt jäkta efter fröjder, som
föraktligt vända anletet från oss, och kasta sig i den
strålande ungdomens famn! Och dessutom— vi känna
allt för väl, att vi icke kunna blifva vår gäckade kärlek
till det sanna och eviga otrogne, att vi aldrig kunna
upphöra blicka upp till den himmel, som bedragit oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
