Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDE R UR FAUST 18 07
47
Hafva vi en gång gripits af denna olycksaliga kärlek,
skola vi förakta lustan, äfven då vi hvila i hennes armar.
Epikuri svin, som aldrig skådat stjärnorna, må, välbelåtet
grymtande, låta sig bortleda af vällustens sminkade sköka;
de stackars människobarn, som fått något af örnens
längtan, men ej hans vingar, dö hellre på klippan med
ögat mot solen.»
Förvisso är det något af en vingbruten örns
själfbikt i denna bild af Henrik Faust.
Teckningen af Faust afslutas med en
öfversättning af den stora Faustmonologens slut, hvilken
öfversättning rätt mycket skiljer sig från den
slutgiltiga på 1870-talet.
I teckningen af Mefistofeles (i första
»bilden») karakteriseras dennes artskillnad från den
vidunderlige Beelzebub, från den sublime, djärfve
Lucifer och från afgrundsplebejerne,
»afgrunds-hydet» af råare djäflar, som »när de besöka jorden
ej duga till annat än att plåga månadsrasande och
fara in i svinahjordar». Mefistofeles är åter den
kalle, cyniske, kvicke, världsvane satan. Studiet af
»djäfvulens historia» hade skänkt Rydberg blick
för genusbegreppets differentiering.
Dråpligt är kapitlet om Wagner, den
andelösa lärdomens och bildningshögfärdens målsman.
Här har Rydberg nedlagt allt sitt hat till det
akademiska kälkborgeriet och skråsinnet. Såsom
inledning därtill lämnas den skildring af skoltvång
och lärdomstorka, hvilken i omarbetad skepnad
från 1870-talet anfördes i del I, sid. 57.
Den sista »bilden» utgöres mest af
öfversätt-ningsprof — Fausts och Wagners vandring samt
Meüstos besök hos Faust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
