Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGARNA 187 1
119
aldrig undgå ansvaret för den skam och nesa, det
fattade beslutet kastar öfver detta svenska folk,
hvars största ära det hittills varit att finna inga
öller för tunga, då det gällt fosterlandet».
Då vid ett senare sammanträde några af
landt-männen — Karl Ivarsson, Liss Olof Larsson och
Jöns Rundbäck — med åberopande bl. a. af Rydbergs
uttalanden om ungdomens vapenöfningar i
hemorten ville minska öfningstiden till 60 dagar, så
uppträdde Rydberg uttryckligen häremot. Hans
yttrande förekommer visserligen ej i protokollet (platsen
är blank), men af tidningsreferaten framgår, att
han förklarat, det hans kärlek till ungdomens
vapenöfningar alldeles icke ünge åberopas såsom
skäl för beväringsöfningarnas inskränkning. »Vilja
vi ej tillräckliga beväringsöfningar, så vilja vi ej
heller fäderneslandets försvar, och då först blifva
de bittra anklagelser som riktats mot kammarens
majoritet befogade.»
Själf yttrar Rydberg i bref till Hedlund (23 april):
»Mitt uppträdande i denna fråga har förargat mina
vänner på högre ort, som nu se snedt på mig, men det
har, som jag tror, gjort godt i sak, och jag tror, att den
oegennyttiga hjälp, landtmännen här fingo af en
stadsrepresentant, väsentligen bidrog att gifva mina ord vikt,
när jag sedermera uppträdde för att rädda den treåriga
beväringsexercisen mot de mäktige bondeförarne Karl
Ivarssons och Liss Olofs angrepp.»
I ett senare bref (28 april) skrifver Rydberg
vidare om riksdagen:
»Jag kunde aldrig ana, att en så häftig agitation från
Stockholmspressens sida skulle visa sig så vanmäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
