Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKRENSNING
103
så troget skyddat vårt härliga språkarf, liksom de skyddat
vår frihet och vår ära. Det vore då ej mer än rätt, att
de finge höra sitt eget språk, rent och förädladt, klinga
från de bildades läppar».
Andra uttalanden i samma riktning äro
exempelvis de i Skrifterna intagna uppsatserna
Fornnordiskt (30 december 1872), med anledning af
Gödeckes öfversättning af Sagan om Gunnlaug
Ormstunga och den däraf följande polemiken (XIV: 524),
Om förnamn, 14 september 1874 (XIV: 509), samt tre
för det norska landsmålssträfvandet utomordentligt
sympatiska artiklar i september 1874: Det norska
målssträfuet, hvilket han betecknade såsom en så
märklig rörelse, att »knappt någon af den nyare
historiens företeelser på det vaknade
national-medvetandets område därmed vore jämförlig».
Han förklarar i en af dessa uppsatser, att i allt
hvad desse målsträfvare göra och säga »röjer sig
med ett öfvermätt af hänförelse den hos friska
folkslag som ren naturdrift lefvande känslan af
kärlek till fädrens minne och af kärlek till språket
som den egne folkandens kännetecken».
Härmed har Rydberg ock tecknat den nitälskan,
som dref honom att själf träda inom skranket
till det svenska språkets värn och ans.
Under riksdagen 1872 var ban i hög grad ifrig
för denna idé och fröjdade sig särskildt öfver att
d. v. ecklesiastikministern Gunnar Wennerberg,
till hvilken han, på grund af den politiska
spänningen, eljes stod i afgjord opposition, då de
tillfälligt råkats vid en fest för Svedelius visade sig
vara vän af undervisningens utveckling i svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
