Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 G
VIKTOR RYDBERG
blod, ej af romerskt eller franskt, voro hellenismens
förnyare på konstens område: Sergel, Carsten, Thorvaldsen;
af nordiskt blod torde ock komma store skalder, som
räcka handen åt Æschylos och Sofokles.»
Med dessa ord sammanstämmer hvad han
nästan samtidigt uttalade i minnestalet öfver
Strandberg, nämligen att »vårt språks nordiskhet väl
trifves i antikens plastiska former — något som icke
förvånar den som tror, att de nordiska folkens ande
har lika mycken dragningskraft till Hellas som
de romaniska folkens ha till Rom».
Det är icke alldeles vanligt att finna sympati
för det folkliga förenadt med hänförelse för antik
formstränghet. Men utan exempel härpå är
litteraturhistorien icke. Erinras må endast om den
engelske sångaren John Keats och om Eduard
Mörike — »den schwabiske hellenen» — vid sidan
af Heine och Lenau en af Tysklands mest
betydande lyriker årtiondena efter Goethes död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
