Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 G
VIKTOR RYDBERG
Dietrichson svarade härpå i Aftonbladet den
10 maj och fogade därtill ett delvis ganska kvickt
satyrspel: Påfvens skägg, tragisk komedi i fem akter,
hvilken afslöts med ett försoningspoem.
Utan ärr i bådas sinnen blef likväl icke
striden, och det dröjde länge, innan det vänliga
förhållandet återknöts. Bref, som växlades dem emellan
under 1880-talet i konsthistoriska spörsmål, vittna
dock, att bitterheten å ömse sidor var försvunnen,
och efter Rydbergs död ägnade Lorentz Dietrichson
honom några varmt kända minnesord, som hedra
ej blott den man de gälla, utan ock den man, som
skrifvit dem.
Viktor Rydbergs uppträdande i denna fejd
påminner om den händelse från hans gymnasisttid,
då han ridderligt kastade sig öfver en stor stark
»ullpojke», som gaf en parfvel stryk, men därvid
själf fick sina kläder något tilltygade.
En medelbar följd hade denna strid för honom
så tillvida som den riktade hans håg och tankar
åt Södern och dess konst. Dit styrde han nästa
år kosan för att se med egna ögon.
Rydberg på tidningsbyrån,
Rydberg var en mycket rapp tidningsman, då
det gällde. Under krigstider plägade han först å
kartan pricka ut situationen med olikfärgade
knappnålar, för att sedan kasta en målande skildring
däraf på papperet. En tid (1872), då utländsk post
brukade komma vid ett-tiden och det gällde att på
en kort stund skrifva det viktigaste för dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
