Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERG PA TIDNINGSBYRÅN
221
nummer, lade Rydberg alla krafter till och kunde
på en timmes tid tillsammans med sin d. v. unge
medhjälpare (Henrik Hedlund) få ihop halfannan
eller två spalter, stundom mera.
Under lugnare tider tog han saken mera
stillsamt. Han kom upp vid elfvatiden, och klockan
ett var han färdig samt satte sig då i soffan för
att läsa de litterära uppsatserna i Times eller
Augs-burger Allgemeine Zeitung.
En kortare tid var den då ganska lofvande
unge skalden Paul Elis Holmberg (död 1899) —
för öfrigt ett stort original — hans medhjälpare
vid »utrikes». Holmberg ville draga nytta af
umgänget med Rydberg och utfrågade honom om allt
mellan himmel ocli jord. Midt under det Rydberg
sysslade med någon uppsats om en fransk
ministerkris, kunde Paul Elis afbryta:
»Herr Rydberg!»
»Jaha.»
»Får jag fråga?»
Rydberg, som trodde, att det gällde någon
ut-rikesdetalj, svarade jakande.
»Herr Rydberg! Har människan en odödlig själf»
Då redaktionstimmarne icke egentligen voro
afsedda för filosofiska utredningar, fann Rydberg
detta i längden något besvärligt, men han sökte
gång på gång godmodigt tillfredsställa den unge
skaldens vetgirighet.
En tidningsmannagrundsats, som Rydberg
inskärpte hos sine unge medhjälpare, var följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
