Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 G
VIKTOR RYDBERG
»Släng det gamla, äfven om du tycker, att det är
intressant, tag bara det fårska/»
Han var i öfrigt icke sen att uppmuntra oss
yngre, och hade en ung medarbetare skrifvit något,
som var en liten smula öfver medelmåttan, nog
var han säker på beröm af Viktor Rydberg.
En gång — en enda — minns jag dock, att
han gaf mig en skrapa, och den härrörde från hans
goda hjärta. Jag hade i min gröna ungdom skrifvit
en skämtsam kritik öfver några misslyckade dikter
i högtrafvande stil, dem en göteborgsk handtverkare
utgifvit. »Det där skulle du låtit bli, Karl; det
har varit hans glädje att på lediga stunder idka
poesi, och den glädjen har du nu förtagit honom.»
Läran var onekligen människovännens. Om
den bör vara en ledtråd för en kritiker, är en annan
sak; men nog fick jag den gången inskärpt den
Thorildska satsen, att kritikern icke endast är till
för att nedgöra, allra minst oskyldiga obetydligheter.
Det finnes en mycket liflig skildring af Viktor
Rydbergs förhållande till underordnade, som en
f. d. sättarlärling, sedermera faktor i Astoria, Norra
Amerika, Herman Svensson, nedskrifvit kort efter
Rydbergs bortgång.
Denna välskrifna framställning må här i
hufvudsak återgifvas, desto hellre som den låter vissa
sidor af Rydbergs karakter som husbonde
framträda i älskvärd dager:
»— — För några dagar sedan erhöll jag från min
fader i Göteborg ett par nummer af H. T., hvaraf ett
bar det dystra korset med rubriken: »Viktor Rydberg»
— ett dödsbud som sannerligen bringade mig sorg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
