- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Senare delen /
226

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 G

VIKTOR RYDBERG

Jag blef nedkallad på hans kontor, och han frågade mig,
om jag trodde mig i stånd att kunna utfå dem, ty de
skulle gå igenom tullen först. I min stora oskvldighet
trodde jag, att det var en småsak. Då jag sedan långt
om sider, fram på eftermiddagen, kom hem till honom
med den väntade vinsten, såg han litet »grå» ut och
sade, att han var ledsen, att han sändt mig, ty jag hade
varit mycket efterfrågad på tryckeriet i och för andra
ärenden och göromål. Han trodde, att jag hade med
vilja stannat borta så länge. Men jag berättade
sanningsenligt, huru jag hade jagat upp och ned för trappor,
från den ene tjänstemannen till den andre, hit och dit,
fram och tillbaka, utan något resultat, endast för att
sedan genomgå samma konstbesynnerliga procedur igen,
mera likt, hvad jag tyckte, ett hospital för vansinniga
än en affärsmässig inrättning för tullbehandling af några
borddukar, som det för resten ej var någon tull på alls!

Trött, hungrig, ledsen och litet smått arg, stod jag
där och försökte svälja en och annan tår som ville tränga
fram. Magister Hedlund hade under tiden kommit in,
och han skrattade så hjärtligt åt mitt bryderi och hjälpte
mig förklara alla svårigheterna i tullen. Jag hade talat
sanning! Tack för det, tänkte jag. Nu försvann molnet
på V. R:s panna. Han klappade mig på hufvudet, och
jag minns nu inte alla de vänliga ord han talade till
mig. Och så kom plånboken fram igen! Denna gång
hade jag dock föresatt mig att ej taga emot några
penningar. Jag stod käckt vid min föresats. Jag försökte
komma ut. Men något skulle jag ha! — »Gå in där i
mitt bibliotek», sade han, »se dig ut en god bok. Du
får ta hvilken du vill!» Jag gjorde honom till viljes.
Hade jag varit en fattig student, skulle nog detta
frikostiga anbud varit mig ett lysande tillfälle, men som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free