Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERG PA TIDNINGSBYRÅN 225
häpnad, när han framräcker — en femkrona! Jag minns
nu ej, hvad jag sade, men inte nekade jag att mottaga
den. Fem kronor! Jag var Viktor Rydbergs slaf för
alltid! Om jag förut hade undvikit att nogare undersöka
alla föremål i butiksfönstren, då jag gick något ärende
för honom, så förlorade de efter detta all dragningskraft
— jag »flög», som man säger, och det med alla krafter.
»Hvad! Ar du redan tillbaka!» eller »Nu var du riktigt
rask!» voro hans vänliga mötesord. Lyckliga tid!
En gång blef han sängliggande. Allt var så tyst på
magister Hedlunds kontor. Men det märkvärdiga var,
att man sade mig, att herr Rydberg ej var sjuk — jag
vet ej om det var sant — utan att han ville riktigt i
stillhet tänka ut något arbete. »Magister Hedlund» (som vi
då kallade honom) tillsade mig att gå till hotell Göta Källare
och hämta middag för herr Rydberg. Jag skulle i tysthet
gå in i herr Rydbergs tambur och där taga ett matställ,
hämta middagen och lika ljudlöst inpraktisera
middagsapparaten på samma ställe, där jag fann den. Jag måtte
ha lyckats bra, ty nästa dag jag kom, låg på stället en
papperslapp och en tvåkrona. På lappen stod: »Till
Herman, tack för din omtänksamhet att icke störa mig,
mera en annan gång.» Det var tydligt, att pengar för
honom endast voro ett slags medel att uttrycka sin
tacksamhet för tjänster, som springpojkar gjorde honom.
Dessa voro ungefär mina tankar då. Och nu, sedan jag
läst en del af hans verk — ja, med en liten förändring
har jag nästan samma tankar nu.
V. R. vann en gång på ett utländskt lotteri (troligen
hade någon agent för lotteriet lyckats få honom att taga
en lott, ty jag tror ej, att han visste, hvad det var att
säga nej) ett halft dussin borddukar eller servietter —
jag minns nu ej så noga. De hade kommit per post.
15. — V. Rydberg. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
