Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
VIKTOR RYDBERG
sköna bilder, som bära Antinous’ namn, Antinous,
som i sitt ädla vemod synes grubbla på en gåta
och själf tillika vara en sådan, hvilken på en gång
lockar till tydning och gäckar tydaren.
Då Rydberg den 23 februari besöker
Kapito-linska museet, sätter ban i sin anteckningsbok
vid Antinous1 namn tre förtjusningens utropstecken.
Själfva karakteristiken af delta hufvud har
ock lyckats sällsynt väl för honom. Och intet
under: han fann i dess drag nätt opp sin egen
stämnings spegelbild. När han skrifver, att man i
Antinous’ anletsdrag tycker sig skåda den grubblande
mystikern och på samma gång Hellas’ väna, men
nu trånsjuka och, under en skenbar lifsförnyelse,
bortdöende värld, hvem kommer då icke att tänka
på de båda dragen i Viktor Rydbergs eget ömsom
drömmande, ömsom klart skådande skaplynne, det
mystiskt romantiska och det helleniska?
I Antinous’ anlete finner han återspegladt det
inbillningsrika, hemlighetsfulla och svärmiska, som
uttryckte sig i de nypytagoreiska, nyplatonska och
gnostiska systemen.
Den historiske Antinous, Hadrianus’ vän och
själsfrände, ser han i den ljusaste dager, och han
tillskrifver den religiösa dyrkan, som länge ägnades
den sköne bityniern, hans frivilliga offerdöd för
sin härskare, en antik satisfactio vicaria, som bildar
en egendomlig motbild till Messiasoffringens idé —
»en af de många jämnlöpande, på ytan lika
föreställningar, som den döende hedendomen har att
uppvisa med den växande kristendomen».
De rent konsthistoriska inslagen i uppsatsen
röra San-Ildefonsogruppen i Madrid, som engång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
