Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK PÅNYTTFÖDELSE
203
som sålunda tillkom efter lång tids hvila, är
sprungen ur Rydbergs ifver för den nordiska
renässansen.
Detta är sinnebildligt för hans återvändande
till poesien. Den maning som klingar ur diktens
första strof:
Vaknen nu, I alla hjärtan
här i våra fäders bygder
ur den djupa vinterdvalan!
riktade ban till sin egen sångmö, som så länge
legat i dvala.
Maningen förblef till en början ohörd. Först
efter återkomsten från den italienska resan, hvilken
i så många fall lät ny safve sjuda upp i hans inre,
sköt äfven hans lyrik nya skott.
Det var som om diktens huldra återkommit
till honom med föryngringskraft, när han stod på
sin mannaålders höjd, trött af strider och lidanden.
Det är något af en själf bikt, då han i den vackra
dikten Snöfrid — en af de första bland hans nu
tillkomna originalpoem — sjunger följande, som
tillhör det skönaste han någonsin diktat:
Gunnar! Gosse!
Många vägar öppna sig till griften;
om bland dem du väljer kämpens stig,
genom oro, kval och hårda skiften,
genom tviflets töcken för han dig.
Trött och ensam
kämpe i sitt blod den man, som lyfte
sköld till värn för denna världens små,
och ju himlen närmare hans syfte,
desto tyngre fjät han måste gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
