Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 VIKTOR RYDL5EHC.
Diktning 1875—78,
»Den sanna diktkonsten», säger Rydberg på ett
ställe i den nämda Fausttydningen, »springer för
djupt ur tidens lif för att den sanne skalden skulle
vara en lotusätare. Klappar ej sångarens hjärta för
mänsklighetens väl och ve, hägra ej för hans syn de
ideala mål, som hans folk i dunkel trängtan söker,
men som dagspolitikern sällan kan eller vill se,
då skall hans namn ej länge öfverlefva de tékretsar,
som hyllade det.»
Detta var programmet för den originaldiktning
han nu, efter att ha hämtat en hälsodryck ur den
Goetheska diktens källa, gick att skänka sitt folk.
Vid jultiden 1875 — i Svea för 1876 —
offentliggjorde han ett knippe smådikter. Främst bland
dessa märkes Korsardikten från Fribytaren på
Östersjön och Flora, hvilken nu framträder under
titeln Oro i en tredje omarbetning.
Ty, såsom Rydberg skref i det ofvan (I: 461)
anförda brefvet till Schöldström, detta poem hade
envist fasthållit sig i hans tankar och ropat att få
sin ordentliga utveckling.
»Oro» är i stämning och tankegång alldeles
likartad med Korsaren, och de flesta stroferna äro
desamma, men viktiga ändringar äro dock
vidtagna. * Det finnes knappt en strof, från den första
till den sista, där ej något uttryck förändrats. Ord-
* Om de olika stroferna, se tilläggen till Saml. skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
