Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1875 — 78
321
Grönstedt att ta införa poemet. Men i Nu blef
det aldrig infördt. Sedan det först fått vika plats
för en annan, mera betydande dikt och fått hvila
något, tyckes Rydberg blifvit tveksam, om han
borde offentliggöra denna humoristiska
framställning af »Paradiset» med den barnsligt
antropomorfistiska skildringen af Gud Fader. Törhända syntes
denna skildring skalden en smula för lekfull, ehuru
visserligen poemet i sin helhet är ett af Rydbergs
allra älskvärdaste, och därtill är ett af de första,
i hvilka han behandlar »barndomsminnenas
rosengårdar» på det äktnaiva sätt, som var honom eget.
Det lyder i sin helhet:
Edén.
An grönskar Edens park — jag har ett minne,
att jag har varit själf en gång därinne.
När storken bär en parfvel till en mamma,
då räds han icke för kerubisk flamma;
han flyger mellan Edens änglavakter .
med barnet in i morgonlifvets trakter,
där tvänne armar sträckas det till möte
och lägga det in till ett trofast sköte.
Det växer, ser en värld af sköna under,
med spegelvatten och med dunkla lunder.
1 trädens löfverk gyllne äpplen glöda,
af smultron äro alla backar röda.
21. — V. Rydberg. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
