Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
VIKTOR RYDL5EHC.
Den gamle ormen, han, det leda väsen,
syns icke till bland blommorna och gräsen;
bland kunskapsträdets blad syns han ej heller,
men väl en tupp, som värper karameller.
Och himlen är så när, att mänskosonen
kan höras godt af gubben upp i månen.
Ett stycke ofvan stjärnorna och solen
är Elohim på gyllne konungsstolen,
men stiger ofta ned och täckes vandra
i paradisets lustgård med de andra
och går, i doften af syrén och hägg,
en vacker gammal man med silfverskägg.
Och när han hvilar under Edens trän,
få mänskobarnen leka på hans knän.
När så en tid jag ock mig roat hade,
då lyfte han mig från sitt knä och sade:
»Min son, nu kommer det att fresta på,
ty nu du skall ur paradiset gå
ut på den vida, stormuppfyllda heden —
på andra sidan finns det ock ett Edén.
Nog lär din väg till mången dust dig föra;
slår då dig någon på ditt ena öra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
