Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1 87 5 — 7 8 333
af det vemodsfulla grubblandet öfver tidens och
evighetens gåta.
Han genomspanar i det djupa blå
den gåta, hvarje släkte grubblar på
och hvarje släkte ännu olöst fann,
när det vid solnedgångens bryn försvann.
Men under det släkte efter släkte glida honom
förbi på vågorna hän emot okändt mål, står han
själf vemodsfullt grubblande i sitt skönhetslifs
odödlighet, speglande sig i tidens flod. I stämning och
tanke hör Antinous till den grupp af spörjande
poem, hvilken inledes med Hvadan och hvarthän.
Efter dessa smärre poem sysselsatte några
större ämnen Rydbergs fantasi.
I en artikel under rubriken Ett och annat i
Handelstidningen för den 30 oktober 1871 lästes
följande rader:
»Den flygande holländaren — spökskeppet, som med
S:t Elmseldens hemska lågor öfver sina masttoppar, med
fulla segel brytande mot vinden susar förbi en åt döden
invigd vågplöjare — äfven den flygande holländaren söker
emellanåt hamn. Det lär då vara vid stranden af
Fantasiens ö han finner ankarplats och hvila. Ön är som
bekant något obestämd till läget och icke utsatt på
sjökorten.»
Här hafva vi så till sägandes in nuce motivet
i »Den flygande holländaren», som förelåg färdig i
april 1876 och som började Nu’s junihäfte.
Den flygande holländaren bildar så till
sägandes motpolen till Dexippos. Om denna dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
