Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
VIKTOR RYDL5EHC.
tancle och sjunkande ihop. Det var en kula, hvilken
jägaren en gång hade afskjutit rakt i hjärtat på en
åldrig vandrare, som hotande fordrat detta, så vidt jägaren
ej själf ville dö; kulan hade studsat tillbaka liksom från
en fjällvägg; men blyet hade tagit prägeln af Ahasverus’
hjärtekval.
Men betydelsefullare i detta sammanhang är
den innebörd Lenau gifvit Ahasverusskepnaden i
poemet Savonarola, afdelningen Weihnacht. Ty
här framställer Lenau symboliskt några trossatser
och låter Ahasverus representera den ständigt
uppdykande, ständigt på villostråtar vandrande otron,
som hvarje år bryter en vandringsstaf i skogen
från ett träd, hvilket symboliserar det isande, kalla,
mörka i lifvet och naturen, som är roten till det onda.
Om detta träd säger Lenau:
Kennt ihr den Straueh im Waldesgrunde?
Kein Blümlein blüht in seiner Näh,
Kein Vogel singt in seiner Runde,
Den Wandrer fasst ein dunkles Wch.
Nach seines Fluches altem Branche
Gelit Ahasoer noch auf und ab
Und bricht sich von dem Dornenstrauche
Alljährlich seinen Wanderstab.
Både i tanke och uttryck stämmer delta med
skildringen af Ahasverus i Rydbergs stora dikt,
där till och med samma ord användas.*
* Robert Ilamerling, hvars diktning Rydberg denna tid
studerade, har ock behandlat ämnet i sin Ahasverus in Horn,
som Rydberg salle lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
