Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 187 5—7 8
låtit föda sig som träl på lek, och att han sålunda, då
han trodde, att han hånade en svag, tvärtom förgrep
sig på själfva makten; men han kan icke tro det, ty
öfverallt, hvar han går, ser han förklädda Golgata’n. Väl
prisar man nazarenen i kyrkorna, men i praktiken straffar
man hans lära. Man ser intet till hans syskonlif. Som
förr är människan herre eller slaf.
Nu kommer Ahasverus att besöka Prometeus,
för att finna hugnad af att skåda en, som lider
än grymmare kval än han — det Lidner kallar
»tröst för ett tigerhjärta» —, ocli så växlas dem
emellan ord af världsklokhet och ord af ideal
sannings- och frihetsträngtan.
För Ahasverus liar den allena rätten, som har
makten, och för honom måste man böja knä.
Prometeus åter förkunnar sitt hjärtas genljud
— liksom hos Shelley:
Gif tröst och hjälp och värn åt den som lider,
och böj dig aldrig för en själfvisk makt!
Den vandrande skomakaren talar för hvad
som är, Prometeus tolkar, hvad som bör vara.
Ty hvad Ahasverus och hans män vilja kalla
hugskott, det nämner Prometeus klara stjärnskott
som falla från en högre himmels empyré:
Där tändes desse gudasöners hug
till kamp mot denna värld af våld och trug,
mot denna värld af härskare och trälar.
Så förs en strid för det, som borde vara,
mot allt det svek, clen lögn, clen nöd, som är.
Fast jag är fängslad, finns det väl en skara,
en prometeisk, som mina vapen bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
