Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
VIKTOR RYDL5EHC.
Jag vet, det måste finnas stark och svag,
men denna lag är ej förtryckets lag.
Så skall det starka på sin skuldra taga
och bära genom farorna det svaga
och ge det härdighet och mannamod ;
ja, offra ömt och troget sina krafter,
som modersbröstet offrar sina safter,
som pelikanens barm sitt hjärteblod.
På dina långa färder såg du ju,
hur är och bör gå härgång mot hvarandra?
Och är ej världen något bättre nu
än när du arme började att vandra?
Jag hör i luften klangen af de glafvar,
som mina stridsmän svänga emot Zeus’;
i jorden döfva spadtag ur de grafvar,
med hvilka tyranniet undergräfs.
Så räknar han upp kämparne i den
prome-teiska skaran:
Främst skalden — den starke fienden till tyranniet,
som lifvar trötta steg i dagens kvalm, som besjunger
hjältens strider, kvinnans fägring, barnets oskuld, blommans
vänhet, makens kärlek, försakelsens storhet; så
konstnären, skaldens hjärtevän, som bygger i marmor
Prometeus’ samhällslära och framför en värld af missljud
förkunnar i fugor och ackorder en längtan till en himmelsk
harmoni; än vidare tänkaren, som tändt sin fackla vid
den eld Prometeus burit ned från Olympen och för
hvars flamma de falske gudarne fly, »förklädda villor
i en helig dräkt»; och uppfinnaren, som genom att ur
bergen frammana känsellöse »trälar», de där utan skam
bära sitt slafveri och som ur lungor af metall flåsa eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
