Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1 875 —78
305
Man säger, det är Herren till behag:
det lindrar blott, men trotsar ej hans lag,
och därför klandrar jag ej denna nyck,
fastän jag länge sett, att hvad han mäktar
är blanda bitterhet i glädjens nektar
långt mer än sötma i eländets dryck.
Och Ahasverus manar Prometeus att upphöra grubbla
öfver hvad andra lida. Det är fåfäng möda.
Prometeus vill dock icke böja knä för tidens
Gud. Och vore än den Gud, han dyrkar, den
evigt lidande och skall han än evigt bida friheten,
så är dock denne allena Gud, ty han är god, och
ban känner, att hans styrka växer genom seklen.
Så kommer till sist Messias och bjuder den
fjättrade titanen tröst. Väl ser Prometeus, att
Messias beder honom låta sin kärlek befrias från hat
och hämndtörst:
Men nej, ur kärlek går det bat jag hyser,
och skuggan finns, så länge ljuset lyser.
Må då jag ha mitt hat och mina band
och i eoner mina plågors brand! *
Det bat, hvarifrån Prometeus och med honom
Rydberg ej ville frigöra sig, är hatet mot egoismen
och mot den missbrukande makten, som är den
maktägandes eviga skötesynd, liksom den villan,
att makt vore rätt. Häri ligger i viss mån en
gensaga mot ordet: »Varer all öfverhet underdånige».
Till denna redogörelse för dikten må knytas
* Märk här likheten och skillnaden i förhållande till den
mildare shelleyske Prometeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
