Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
VIKTOR RYDL5EHC.
Fra Giovanni,
hvad innerligt
jag sedan fann i
din pensels bikt
var förebådadt
af hvad med fröjd
som pilt jag skådat
i Lundströms slöjd.
Älsklig och varm är hyllningen till moderns
minne — uppenbarelsen af hennes saknade gestalt
inför vinglös och moderlös varelse — knuten till
skildringen af kyrkobesöket, så länge orgelströmmen
gaf vingar åt hans fantasi och åt hans »längtans
bäfvande lärkehamn».
Dikten är äfven i det afseende
anmärkningsvärd, att den är det första rent subjektiva poem af
Rydberg, i hvilket han direkt, utan omklädnad,
skildrar en egen lifserfarenhet.
Till detta poem sluter sig — möjligen ock
såsom ett barndomsminne — I)e badande barnen,
ursprungligen författadt för sällskapet S. H. T:s
Göteborgsloge, där det föredrogs på våren 1878.
Då Bonnier på hösten samma år begärde
bidrag till Svea, sände Rydberg honom denna dikt.
»Du skrifver, att det brådskar med Svea och att
tryckningen redan börjat. Under sådana omständigheter
har jag icke tid och tillfälle att uppfylla din önskan
annorlunda än som nu sker, i det jag sänder dig
inneliggande lilla stycke, det sista ja*g skrifvit och för
ögonblicket det enda jag har till hands i det skick, att jag
genast kan afsända det. Tryckt har det förut icke varit,
utan har endast cirkulerat i afskrift emellan några damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
