Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1875—78
381
här i Göteborg samt blifvit uppläst i en sluten krets i
Göteborg. Kanske finner du den lilla obetydliga biten allt
för själfsvåldig, hvad det valda ämnet vidkommer, och
för den skull ej rätt lämplig för »Svea»; men de stränga
damer härstädes, som läst den, ha ej tagit ringaste anstöt
af det, så att saken ej torde vara så farlig. Det gäller
om de små som jag skildrat, hvad Mignon hos Goethe
säger:
Tnd diese himmlische Gestalten,
sie frågen nicht nach Mann und Weib.’»
Nej, »farlig» var dikten visserligen icke. I sin
skälmska skildring af barnslig oskuld är den en
samsläkting till den bildande konstens älskligaste
barnaskildringar. Dock, man har ju på sistone
hört det s. k. »sedliga» nitet himla sig öfver de
mest oskuldsfulla barnaframställningar i bildande
konst —t. ex. Hasselbergs Farfadern — och den tid
varder kanske stundande, då en pervers
sedlighetskänsla eller en smutsig fantasi finner något
an-stötligt äfven i De badande barnen.
Från 1870-talet härröra ock ett par
öfversättningar. Den ena är Goethes Mignon-dikt, hvilken
Rydberg återgifvit i en tolkning, som i de båda
senare stroferna äger omisskänneliga förtjänster,
men som likväl här och hvar saknar originalets
naivetet.
Rydberg, som under tiden gjort bekantskap
med Snoilskys tolkning af dikten, upptog ej sin
egen i någondera af diktsamlingarna, och den har
därför heller icke medtagits i hans samlade skrifter.*
* I den postuma upplagan af dikterna, 1896, finnes den
tryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
