Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 188 1— 8 2
hjärtas ädla tro» och »offervilligt mannasinnes
hopp», ty »födas de på nytt, så gäckas de på nytt».
Rydberg, som förut med sådan förkärlek tecknat
Nerobilden, dröjer här åter vid denna psykologiska
gåta: tyrannen som velat vara frihetsvän och göra
alla lyckliga och glada. Bredvid Nero står den
ädle frihetsskalden Aulus, som likt Prometeus
smädar Zeus, hvilken gäckar hvar människosinnets
frihetsdröm, liksom Aulus i varma ordalag hvilar
hoppets adel och förtvifläns adel — det vill säga
den ädla optimismen och den ädla pessimismen.
I några sedermera utelämnade verser hade Rydberg
låtit Nero själf härtill foga följande ord:
Da hoppets adel, hvem har ej i vårens dar,
då träden knoppas, himlen ler och lärkan slår,
med längtan sett din fana vinka i del blå.
Jag var en gosse, då Annæus tog min hand
oeh lät mig från sin utsikt öfver världen se,
där Zeus’ jätteskepnad tecknar sig mot skyn.
Dikten rymmer för öfrigt en satir med bredare
målskifva än romartidens kejsarhof, ty udden är
tydligen riktad äfven mot nutiden. Uttryck sådana
som dessa äro kännetecknande:
Aulus.
Oeh hvilken fest! En lysten hop kring lifvets bord,
som knuffas först om bröd oeh sen om hedersrum.
Nero.
Ty mättas djurets hunger, träder narrens fram:
den som fått magen fylld vill ha en riddarring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
