Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
VIKTOK RYDBERG
Aulua.
Och den, som fräckast knuffat eller den som bäst
förstått att krypa genom hindren, får sin plats
ej långt från härskarsätet vid lukalliskt mål.
Med hjässan sänkt och bägarn lyftad sneglar han
åt maktens stol i väntan på en nådig blick,
i väntan på senatorsbräm —–
Mot poemet kan anmärkas, alt skaldens
intresse tydligen mattats mot slutet. Han har bär
ock utbytt den storslagna versformen mot en mera
alldaglig prosa. Högst står otvifvelaktigt själfva
o . B
inledningsdikten, »Askvädret», med dess ypperligt
träffade Romastämning såsom ram omkring Neros
vilda uppträdande för att täfla med
»tordöns-Ijusen». Äfven den därpå följande andra
afdelningen med sannsägaren Aulus oeli smickerskalden
Remmius’ repliker rymmer både spetsig satir och
tankediger poesi.
»Nero och ljungelden» föredrogs den 5 oktober
1881 å ett sammanträde i sällskapet Gnistan.*
* Detta föredrag hade en liten förhistoria, därvid jag
uppträdde som ett slags »printers devil», hvarom Gnistans
d. v. sekreterare, kamrer Vilhelm Berg, nu erinrar mig efter
sina dagboksanteckningar. Rydberg hade frågat Berg, om denne
hade något föredrag vid Gnistans nästa sammanträde, i annat
fall erbjöde ban sig antingen med poemet »Nero och
ljungelden» eller föredrag om »Monte Cavallogruppen» eller om
astrologen Guido Bonatti. Det förstnämnda hade ban dock
nästan färdigt och trodde sig kunna lofva att lämna i god
lid, då en skådespelare kunde få det för att bereda sig på
att deklamera det. Poemet väntades med otålighet, men ännu
den onsdag, då Gnistan skulle ha sammanträde, hade det ej
kommit. Berg bad mig i egenskap af nämndens ledamot
besöka Rydberg och söka utfå dikten. Så skedde; jag framhöll,
att det icke ginge an att mankera och sätta nämnden i
förlägenhet. Rydberg förklarade, att om »ett par timmar» skulle
manuskriptet vara uppe i Gnistan. Men jag bad honom få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
