Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 188 1— 8 2
Dikten Spillror, som inledde 1882 års
samlins, var äfven en frukt af 1881 års sommarvistelse.
o /
Dess innebörd att knyta samman den nya
diktsamlingen med hans ungdomslyrik: »Strandvrak»
och att erinra om de år af strid och oro, som legat
emellan hans ungdoms- och hans mannaålders
dikt, är förut påpekad. Med ett visst vemod
återvänder han lill dikten:
Hans strand är af stormen härjad,
han själf har blödande sår.
Det skymmer vid himlaranden,
och mörknande böljor gå
och lämna kvar på stranden
en spillra då och då
af lifvets morgondrömmar,
af krossad liten slup,
som skulle i glitterströmmar
styrt ut öfver blåa djup.
Ännu ett kväde tillkom före diktsamlingens
utgifvande. Det var det stora poemet I)et döda
barnet till det lefvande, som infördes i
Handelstidningen på nyårsafton 1881.
Det börjar med en vän erinran om ett
barndomsminne. En liten kvinnlig lekkamrat, som i
skaldens första barnaår lekt med honom på vallen
vänta på det, anhöll, att min närvaro ej måtte genera skalden
i lians författareskap, och så slog han sig ned vid skrifbordet
och afslöt dikten. När jag väl fått den i mina händer — det
tog visst ingen timme — skyndade jag till sammankomsten,
som just skulle börja, läsle upp skaldestycket och sände sedan
V. It. ett kort, som jag återfunnit förvaradt bland hans papper,
och hvarå jag meddelade honom, att allt gått bra. Då kom
han själf upp och mottog sina »gnistors» tack.
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
