Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40(5 VIKTOR RYDBERG
Rydberg synes ej hafva afselt dikten för
offentliggörande. Själf fann han den »underhaltig»! Den
nådde emellertid pressen på våren 18cS2 — i
sammanhang med en notis om Callmanders målningar.
Men i diktsamlingen intog han den, såsom nämndt,
icke. Efter hans flyttning till Stockholm hade hans
vän lektor Nils Linder lofvat försöka skaffa ett
bidrag från hans hand till Nordiska muséets
publikation Saga (1885), och då utlämnade Rydberg,
om än motsträfvigt, detta poem. Det ingick sedan
som inledningsdikt i hans andra samling.
Ofullbordade dikter.
Rydberg omtalar i sin brefväxling under 1870
talet några dikter, som tyvärr aldrig hunno öfver
utkastets form. Den bland dessa som Rydberg först
ville ha färdig var Djä fv ulsklostret.
Motivet är delvis hämtadt ur en gammal
legend, som linnes på isländska (Gering: Islendsk
Aeventyri; Unger: Maria Saga), franska (Etienne de
Bourbon: Anecdotes historiques) samt
gammalsvenska (Klosterläsning).
Denna legend låter två munkar, en äldre och en
yngre, vara stadda på resa och gå vilse i skogen.
Lidande af hunger och törst, anropade de den Heliga
jungfrun om hjälp. Efter bönen klättrade den unge munken
upp i ett högt träd, såg sig ikring och skönjde i fjärran
ett kloster. Den gamle munken svarade, att han ej
visste af att det funnes något kloster i närheten, men
följde honom likväl, och de nådde klostret, klappade på
porten, mottogos väl af abbot och munkar, som försågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
