Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFULLBORDADE DIKTER
40!»
Värdshuset vid skogsbrynet. Det glada sällskapet
af vandringsmän: landsknektar och munkar, hvilket ber
honom stanna, ty milsvidt finnes intet härberge. Han
fortsätter dock. Upphinner en botpredikant (S:t Damianus)
i skogen.
Utkast till en dikt:
Lägg ej dina kval på andra mänskobröst,
låt ej tystnaden rufva på dem,
sjung dem för skogen,
låt dem rytande bryta ut i de drömdes skick (?)
eller bryta ut för Gud.
Din sorg, hur tung ditt hjärta må den känna,
lägg henne ej — — —
Hur tungt du än ditt öde känne,
lägg ej din sorg på vänners bröst,
ty hon är din, och du skall bära henne.
Det är din plikt. Din rätt du äfven känne:
du är ett barn, och barnet trår till tröst.
Hans bäst stannar trött utanför klostret.
.Munkarnes lofsång: Tacksägelse för samvetskvalen,
tacksägelse för ormen i blommorna, tacksägelse för slöjan
öfver det eviga, så att vi kunna tvifla och förtvifla,
tacksägelse för det förgängliga i företeelsernas värld, där vi
kunna binda vårt hopp vid intet, tacksägelse för
ungdomens drömmar, som alla gäckas, för frestelserna och
kampen i lifvet för ideal, som icke kunna nås, till sist
tack för den längtan skapelsen andas efter en fader som
döljer sitt anlete.
Bilderna tyckas böja sig, segna på knä, sträcka
armarna mot himlen, gråta. Riddaren deltager med väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
