Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK ÖFVER RYDBERGS DIKTNING
411
En bland dem, som oförfäradt väckte
harm hos ett i lögnen fånget släkte,
då de sjöngo lit med klangfall röst,
hvad. de kände innerst i sitt bröst,
och, ju bittrare de rönte kvalen
af en småklok, feg och lumpen värld,
grepo fastare om idealen,
svungo djärfvare sitt sångarsvärd.
Ty hans diktnings grundlon under dessa år är
dels sublim, dels idyllisk.
Hans skaldskap berör nämligen företrädesvis
tvänne poler, det upphöjda, djupsinniga tänkandet
öfver människolifvets största gåtor och det enkelt,
barnsligt oskuldsfulla. Det är liksom ville han
stundom med sin diktning förkunna, att huru djupt
än tänkareskalden pejlar med sitt lod för att nå
gåtans lösning, så kommer han dock icke längre
än barnet i sin oskuldsfulla naivetet.
Hans lilla frågodikt »Hvadan och hvarthän?»
slutar ju ock med att låta skalden i drömmen,
såsom ett barn i modersskötet, få svar på frågorna.
I min moders blick
jag in i det eviga skåda fick.
Men ogärna skulle Rydberg velat kalla sin
idylliska diktning naiv. I ett bref till Borchsenius,
maj 1877, klagar han öfver vissa fenomen i
dåtidens danska poesi, hvilka synas honom vara
etl jäktande efter naturlighet, hvaraf ej kan uppslå
annat än det värsta af allt: tillgjord naivetet. »Är
det teatraliska obehagligt, är det tillgjordt naiva
det ännu mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
