Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 VIKTOR RYDBERG
— ett bevis till därpå, att gängse och moderna slagord
till slut blifva papegoj-ord. Boken förtjänar läsas. Det
är mitt omdöme om henne. Den pessimism, som finnes
i boken, är en sådan, för hvars sanning den mest
optimistiske optimist ej kan vara blind. Hon skildrar det
ideala sinnelagets och de goda afsikternas kamp med
brödbekymren och samhället, sådant det är.»
Då Strindberg utgifvit första häftet af sin
kulturhistoria, »Svenska folket», skref Rydberg i ett bref
till Montelius:
»Ehuru intet arbete får slutligen bedömas, innan
det föreligger helt, må jag dock säga, att redan det
första häftet med sitt oordnade innehåll gjorde ett föga
behagligt intryck på mig. Jag hade af Strindberg väntat
något annat, och det gör mig hjärtligen ondt, att en man,
som har den sällsporda egenskapen att vara en modig
karl, som vågar sjunga ut om likt och olikt, skall hafva
invigt ett stort och ansvarsfullt arbete på sådant sätt.
–-Då jag får bevittna, huru han uppför ett
etnologiskt Babelstorn på grundvalen af en såpbubbla —
Marie nyckelpigeundersökningen — så är det slut med
mitt hopp om logik och metodik i hans undersökningar
och konklusioner.»
Så utkom Strindbergs »Det nya riket», hvilket
jämte allmänt träffande satir innehöll en mängd
personliga utfall både mot Strindbergs antagonister
och andre. Jag vet, att Rydberg särskildt kände
sig harmsen öfver ett satiriskt angrepp på en bland
hans äldste vänner, då afliden, hvilkens bild
sam-gjutits med en persons af belt annan karakter
ett angrepp, han aldrig kunde förlåta författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
