Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
dans och dess teorier, att det sköna vore fult och det
fula skönt. Det fula måste studeras och användas ej
blott som motsats mot det sköna, utan ock för att skildra
lifvets sanning, men läran att det ej vore någon skillnad
dem emellan, att det harmoniska och disharmoniska hade
samma valör, kunde man predika i ett land, där
noshörningens former tillerkändes samma värde som den
belvederiske Apollos. Det vore att förgripa sig just på
naturen att förneka det subjektivas betydelse för konsten.
Härtill knyter Rydberg några ur en hans föreläsning
hämtade ord emot den åsikten, att innehållet skulle vara
likgiltigt för konsten och att denna skulle endast vara
till för sin egen skull, ha sitt mål i sig själf, ord dem
vi redan i det föregående anfört (jmfr I: 351).
Samma ämne fortsattes i Konstnären och
konstverket (»Jul» 1895), den sista uppsats som
Rydberg lämnade från sig till tryck.
Här förekommer det, likaledes ur en föreläsning
hämtade uttalande, hvilket jag anförde i detta arbetes
företal, om det personliga intresse man hyser för ett
konstverks upphofsman. Rydberg berör ock här, i anslutning
till Guyau, konstens sociologiska uppgift och anmärker,
att allmänheten känner instinktivt, alt konsten är till ej
blott för konstliebhabrarne, utan har sin högsta uppgift
att upplysa, värma och förbrödra folken. — — Låter
hon fånga sig af medelmåttiga taflor med intressanta eller
moraliska ämnen, så vore det en instinktiv och berättigad
fordran, att äfven människans högre natur och högre
intressen måtte träda henne synliga och känslogripande till
möte i linier och färger. Olyckligt vore det tidehvarf,
då släktled komme och ginge utan att konsten hade
tillfredsställt dess kraf; ty konsten ägde ock till uppgift att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
