Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG
ning i en klarare, för hvarje tänkande tillgänglig
form, bör väl ej innebära en brist, såvida man ej
hyllar åsikten om filosofien såsom ett slags frimureri.
Rydberg önskade vara folklig skribent, ehuru han
väl visste, att åtskilligt låg honom emot i detta fall.
Då hans Fribytare intagits i en samling danska
folkskrifter, skref han till Borchsenius:
»Jag på min ståndpunkt ställer en sådan ära mycket
högt och kanske allra högst därför att jag på grund af
min smakriktning kommit att skrifva för den lärda och
den ästetiskt bildade världen, medan däremot min
moraliska håg städse manat mig att skrifva för de folkklasser,
jag vill se lyfta till samma höjd, på hvilken de förra
inbilla sig stå..»
Från teosofiskt håll var man mycket
angelägen att vinna Rydberg för sin kyrka eller sin
pagod.
Rydberg hade ju i sin världsåskådning
beröring med den ideala uppfattning, som ligger
bakom det bästa i teosolien. Men han var orubblig
tviflare särskildt i fråga om dess »spiritistiska» sida.
Redan 1886 skrifver han till Hedlund om
tidskriften Spliinx, hvilken var organ för en del
teosofiskt spiritistiska åskådningar:
»Tidskriften Sphinx funderar jag på att hålla för
egen räkning, i det hopp, att hon icke raglat öfver
gränslinjen, i hvars tätaste grannskap hennes väg ligger. På
andra sidan den gränslinien ligger nämligen vidskepelsen.
Det fordras en Blondins skicklighet alt här gå snörrätt,
annars störtar man ner. Just den, som är fördomsfri
nog alt inse vetenskapens plikt att inregistrera och söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
