Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*. VIKTOR RYDBERG
Han beklagar djupt, att man vid ett par åtal
obehörigt upplifvat den föråldrade förnekelseparagrafen, men
däremot gillar han, att hädelseparagrafen står kvar och
tillämpas, ty hädelse vore ett dåligt sätt, som icke
vederlade eller öfvertygade, utan väckte hat och förföljelse,
den vore ofördragsamhetens och råhetens vidrigaste
uttryck, och för sin del skulle Hedlund döma den skyldig,
ty strid mot hädelse vore undertryckande af förföljelse.
Det vore ej reaktion.
Fröken Key hade fordrat, att Viktor Rydberg skulle,
såsom själf — i en vida ofördragsammare tid —
förkättrad för sina meningar, uppträda emot förföljelserna
mot okynnige »hädareynglingar». Men, anmärkte
Hedlund, äfven om han ogillade förföljelsen, skulle ju hans
uppträdande till deras förmån inför en ytlig uppfattning
komma att tolkas som om han sökte försvara dessa
yttringar af tankeförvirring, okunnighet och rått
sinnelag, hvilka han gifvetvis ej kunde annat än djupt
beklaga och ogilla. »Jag ogillar ej ironien» — tillade
Hedlund —, »jag vill äfven ge satiren dess fulla rätt,
men jag afskyr det råa hånet, den fräcka hädelsen och
allt som väcker till lif hat och ondska i människans
bröst, vare sig det kommer från gudsförsvarares eller
gudsförnekares läppar. Den oändlige och evige har
däraf hvarken nytta eller skada, men skadan drabbar
människornas håg.»
Dessa Sven Adolf Hedlunds ord voro som
talade ur Viktor Rydbergs hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
