Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
Grönsö — af hvilket kväde några slutrader sedan
bärgades,i dikten På verandan vid hafvet.*
* Anledningen till poemet var, att Hærén uppmanat
Rydberg och Nordenskiöld göra ett återbesök i Trosa. Rydberg
skref då:
Rydberg och Nordenskiöld sin hälsning till asklepiaden,
hälsning till broderlig vän, Mortimer Gotthard Hærén!
Nyss vi sutto i skydd af det landtliga tjället å Grönsö,
kaffet framför oss, och mildt doftade tände cigarrn.
Kvällen var skön, lätt färgad af höstens ljufliga vemod,
solen sig sänkte i guld under den tigande skog.
Talade Vegas Odysseus med suomisk brytning och sade:
»Görom i drömmen ändå färden, som icke blef af!
Båda vi ämnat att gästa Hærén, men ödet förbjöd det.
Görom i drömmen ändå färden, som icke blef af!»
Knappt var det sagdt, då såg jag den roderhärskande Lennström,
pekande bort till sin båt: »doktorn, han väntar ju er!»
Ned till viken vi gå, och seglet hissas, och kölen
plöjer en fåra af skum öfver den blänkande fjärd
hän bland holmar, som stiga med dunkla furor ur vågen,
hän mellan uddar och näs, tyngda af grönskande prakt.
Vinden fläktar från land, och Lemundsundets Palander
fångar hvar flyktig zefir slugt i de svällande ref.
Kulten han håller i senig hand; med kraftiga käkar
valkar han örten, som bär namnet af galliern Nicot.
Nu med rodret i lä han firar på skotet och pressar
dickt upp i vinden sin båt, denna går bra öfver stag,
lutar på motsatt bog de tjärade plankor i yrskum,
skjuter med daglig fart fram mot det önskade mål.
Rydberg är glad, och Nordenskiöld, han blossar vid sjunde
— tror jag — sin sjunde cigarr under den blonda mustasch.
Djupt i Södermännernes land sig sträcker en insjö,
fader till älfvan, som bär Trosas uråldriga namn.
Lutad mot urnan, hvarur den Trosanska Simois kväller,
drömmer i säfven hon där, gömd för de dödliges blick.
Lekande söker sig urnans våg sin bana till hafvet
hän förbi Västerljungs frejdade vikingabol,
och där hon fann hvad hon längtat till, där hon firar
föreningsfesten med saltsjöns våg, där är det mål som vi sökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
