Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSMEDEN
691
den med Lars’ karakter föga förenliga öfvergången
till katolicismen. En natur som Lars’ vidblifver
förvisso envist den lära han anammat, och omslaget
här sker tämligen omotiveradt och oförklaradt. Men
Rydberg har troligen härmed velat symbolisera den
högkyrkliga ortodoxiens frändskap med katolicismen,
hvilken frändskap han i sina artiklar från
1850-talet såväl som i Bibelns lära om Kristus betonat,
då han yttrar, att antingen skall kyrkan utöfva en
grundlig kritik af kyrkomötena, dogmerna och
erkänna dess resultat eller ock, om hon hyllar
kyrkomötenas och traditionens ofelbarhet,
återvända i katolska kyrkans armar; eller då han talar
om att Svensk kyrkotidnings parti med stor
ihärdighet och erkännansvärdt mod arbetade på att
jämna stigen åt katolicismen.
Därför låter han Lars till sist varda katolsk
renegat — ty det, menar ban, är den logiska, om
ock ej den mänskliga konsekvensen.
Men icke endast från det stelt ortodoxa hållet
har Rydberg lånat färgerna till Lars’ mörka bild.
Äfven den uppväxande ungdomens brist på pietet
för äldre tiders verk och hänsynslöshet mot det
släkte, som skapat dem, skymta fram i hans
skepnad, och det har ej utan skäl sagts, att en
socialistisk och utilistisk dogmtroende i våra dagar
kan spegla sig i honom, likaväl som en af de
argaste ortodoxer från 1500-talet, ty Lars är typen
för pietetslös formalism.
Onekligen verka skildringarna af hans
hänsynslösa uppträdande mot den alltför blide fadern
och hans gräsliga grymhet mot djuren nästan
pinsamt i berättelsen, som eljes bär prägeln af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
