Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSMEDEN
691
Vid hennes bräddar växa evighetsblomstren, och aldrig
hade jag förnummit något af oändlig längtan och oändlig
tröst, innan jag fick lyssna till hennes flödens suckande
gång.–-
Jag tackar dig för att jag och Gunnar äro ättlingar
af fäder, som blödt och dött för de förtryckte. Gif
honom deras sinnelag 1 Därom beder jag för honom,
men ej om deras hjälterykte, ty sådant är fåfänglig
glans. Gif honom lycka, men icke den som känner sig
ogrumlad inför andras lidanden! Gör honom hellre till
en Lazarus, som din Krist älskar, än till den rike
mannen!
Helst önskade jag, att han finge falla, tapper,
glad och förtröstande på dig, å ett slagfält för det
rättfärdiga och evangeliska i fattigmans sak. Men hvad äro
en dåres önskningar inför dina rådslag, o Herre!
Jag önskade detsamma för mig, men du har
hitintills icke tillstadt det. Så låt mig då, tills det sker,
få nyttja sångens gåfva för samma mål! Jag känner,
att hon är af dig och ämnad till mer än jubel viel
fröjdebägaren och vallmodoft för lidandet, ehuru hon
äfven som sådan är en skänk ur din nåds rikedom.
Lägg på mina läppar de ord, som främja mandom,
heder, godhet hos mitt folie och låta evighetsbilder
hägra på dess väg mot målet bakom årtusendena!
Hvarför, om ej för det, gaf du syndiga människor
en gåfva, som endast skogens skuldlöse sångare vore
värdige?»
Denna bön, lagd i harpolekaren-humanistens
mun, tolkar de rent personliga känslor, som fyllde
den skald, hvilken vid 1890-talets ingång
obe-stridt intog högsätet bland Sveriges författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
