Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4
VIKTOR RYDBERG
men framför allt äro de fränder i den varma
kärleken till fäderneärfda minnen — vårdträd och
annat, vid hvilket kära hågkomster äro fästade,
utgöra för Gudmund helgedomar — och till allt
skönt i natur och konst.
Likasom Gudmund hade Rydberg pietet för
det nedärfda, som ännu var af värde och ägde
lifskraft.
Liksom mäster Gudmund hade ock Rydberg
en gång fått skåda ett paradis skymta bakom de
jordiska synerna och liksom denne såg han i
naturen Guds stora, sköna bilderbibel: »det finnes
tydningar till allt i naturen; de flesta
sanningar kunna gripas endast i symbolisk
form».
Liksom Gudmund studerade ban naturens
former och färger för att låta dem i sin konst
framstå såsom på en gång sanna afbilder af
naturen och tolkar för aningar, känslor och tankar.
Rydberg har i några ord, som ban för öfrigt
lägger i Dagny Slattedotters mun, poetiskt
symboliserat tiden, minnet och aningen:
»Min far liknar tiden och allt i den vid ett band
eller ett pergament, som afrullas. Den afrullade delen
sjunker ned i mörker, och vi se den icke, men den
finns. Den är det förflutna. Den icke afrullade delen
är framtiden. Den synes ännu icke, men den finnes.
Den är det tillkommande. Den afrullade delen kan till
längre eller kortare tid hägra för själen, och det kalla
vi minne; den icke afrullade kan ock till en längre eller
korlare tid hägra för själen, och det kalla vi
siareförmåga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
