Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSMEDEN
691
En säregen typ, rätt ensamstående i Rydbergs
diktkonst, är Henrik Fabbe, den humoristiske,
ärlige smedgesällen, bohèmen med guld i hjärtat,
hos hvilken äfventyrarlustan kommer i blodet, när
våren bryter in, och som då måste ut och vandra.
Äfven humorns vekare toner dallra, då Fabbe för
sista gången bjuder farväl till Birgits fatbur.
Mera forcerad humoristisk är Drysius, mäster
Lars’ småsnåle vän. Det förtjänar omnämnas, att
de bibeltolkningar som han bjuder — t. ex. att
ormen före syndafallet icke krälade på sin buk,
utan dömdes till denna lott därför att han förfört
våra första föräldrar, och att ormen därförinnan
hade en upprät ställning och förde sig hofmässigt
och elegant, eftersom Eva såg honom med
välbehag — nästan ordagrant förekomma i den »lunta»,
hvilken användes vid undervisningen i Göteborgs
seminarium på 1870-talet och hvars framdragande
i pressen väckte oerhördt uppseende (jmfr II: 196).
En särskild adel erhåller Vapensmeden genom
de härliga dikter, med hvilka prosan är
genomsprängd, och som låta både allvarliga och muntra
strängar tona. Ursprungligen synes det hafva varit
författarens mening att låta vers och prosa flitigt
växla, men alltsom berättelsen utarbetades, blefvo
dikterna mera sällsynta.
Bland de vackraste skaldestycken som
någonsin klingat från Rydbergs lyra äro sådana som
Svantes signesång öfver Gunnar, parafrasen öfver
färden till Österland samt icke minst den religiösa
dikten Bethlehems stjärna, stämd i en barnsligt
naiv ton, som har något af psalmstämning öfver sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
