Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4
VIKTOR RYDBERG
praktiska materialismen, som hjärtlöst uppenbarar
sig i tidens industrialism och hänsynslösa egoism,
men som stundom »tar psalmboken oeh går i
kyrkan», mot den vulgärfilosofi, som vill göra
naturens lagar till människans sedekodex, och mot
den socialdemokrati, som i sin sträfvan för
kropps-arbetarnes befrielse likaledes bygger på egoismens
evangelium och valt att vandra den ateistiska vägen.*
Slutligen låter ban kanslern-mammonsprästen
i sin festpredikan häfda det starkas och slugas rätt
gent emot Kristusläran (Nietzsche). Mammon är
nådig mot de store, och egoismen, som framspringer
ur lustans rot, växer upp med väldig stam och
skyddar staten.
Trots sitt väldiga, sublima patos är Den nya
* Med anledning af detta angrepp framhöll Hj. Branting
i sin bittra kritik öfver Grottesången (Soc. Dem. 4 januari
1892), att denna dikt kunde ha blifvit den på långliga tider
förnämsta på svenskt tungomål, om författaren tagit steget
fullt ut och pekat på socialismen såsom räddningen från Grotte
eller åtminstone tagit upp vissa elementer därur och
omformat andra. Nu pekade skalden på ingenting, och därigenom
blefve han icke det bittersta »farlig» för kung Frode.
Häremot anmärkte Edvard Alkman träffande (Svensk
Tidskrift): »Från socialistiskt håll har man förebrått Rydberg,
att hans Groltesång ej är farlig för de bestående orättvisorna.
Af den förebråelsen torde han haft en förkänsla, och troligen
har han emottagit anmärkningen med resignation. Vår tids
socialism är så dogmatisk som trots någonting mellan himmel
och jord, och invand att betrakta tingen genom utopiens
färgade glas, betecknar den som dårskap eller illvilja hvarje
bemödande att undersöka tillvaron från annan aspekt än dess
egen. Dess grundsats, som från en sida sedd är ’allas rätt
mot alla’, fyller lifvet med en krigisk grundstämning, för
hvilken den djupaste al truism blir pjåsk. — För den däremot
som tror, att det förflutna har mer än en negativ betydelse för
det tillkommande, och icke sätter en framtidskonstruktion som
värdemätare på historiens lärdomar ter sig Grottesången
farlig nog för ett samhällsskick, som den med snillets storhet
i greppet visat vara ovärdigt, outhärdligt, omänskligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
