Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
VIKTOR RYDRKRG
Men för oss, för oss är harpan brusten I
I vår saknads första ögonblick
ha vi känsla endast för förlusten,
då vår vän, vår stolthet från oss gick.
Det är endast tomheten vi fatta,
ödsligheten på hvar plats han prydt,
och det är som ej vi vetat skatta
hvad vi ägt förr’n i den stund det flytt;
Aldrig höra mer din röst i tiden —
blott som eko från en annan strand!
Aldrig vandra mer till Ekeliden,
aldrig, aldrig trycka mer din hand!»*
Viktor Rydbergs jordfästning i Stockholm och
hans likfärd i Göteborg framkallade uttryck af det
varmaste deltagande från konungaborg till
studentkammare och borgarehem, och de gjorde ett
öfverväldigande intryck på dem, som därtill voro vittnen.
Man kom att tänka på skildringen af en begrafning
jämnt hundrade år förut, då också en man gick
bort begråten af dem som nitälskade för svensk
bildning och svenskt skaldskap. »All rang var
bortblandad vid hans kista» — hette det i
berättelsen om Johan Henrik Kellgrens begrafning —
»hvar och en, personer af högsta värdighet ville
med egen hand ledsaga ett älskadt stoft till hvila.
— — — Begrafningen var majestätisk. Tårar i
nästan allas ögon.»
* En samling af de kväden som offentliggjordes vid
Rydbergs bortgång har utgifvits — dock icke fullständig — under
titeln »Kransar på Viktor Rydbergs graf från svenska pressen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
