Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS PERSONLIGHET 7(57
»När mina tankar äro fängslade vid ett arbete, som
ovillkorligen inom en viss tid måste vara färdigt, nödgas
jag lägga all annan skrifning åsido. När lasset, som jag
har att draga, väl kommit i gång, vill jag utan afbrott
streta till målet med detsamma. Det ligger häri en
kraftbesparing, som jag söker göra mig tillgodo, ehuru
med orätt, ty vi äro alla af naturen bestämda till ett
slags spårvagnshästar.»
Hans dikter tillkommo stundom efter långa
kval — t. ex. Jubelfestkantaten — stundom
flödade de lätt ur hans penna, såsom fallet var med
»Tomten», som skrefs på en promenad i
Slottsskogen, därvid hans hustrus axel fick utgöra
skrif-pulpet,eller med den fulländade »Barndomspoesien».
På »Psyche» hade han länge rufvat utan att
få en vers ur pennan. Så kom en kväll det
beskedet, att den och den dagen måste dikten vara
färdig, ty målaren Callmander, som skulle fästa
den som devis under sina taflor, stod på resande
fot. Rydberg fick en flaska champagne och cigarrer,
och med dem till sällskap skref ban under några
tysta nattimmar den härliga dikten samt var sedan
öfverlycklig att åter få kasta sig in i Völuspå.
Rydberg var i umgänget visserligen i hög grad
ojämn, men ban underskattade själf sina
egenskaper som sällskapsmänniska.
Hvad han mest af allt fruktade var alt blifva
medelpunkten i ett sällskap, som var bjudet på
att »bese» honom såsom en märkvärdighet eller
att afhöra hans yttranden i den eller den frågan.
Han hatade att sitta på litterär understol, all vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
